Hur länge kommer hon att orka distriksläkaren
På Mejlans sjukhus vårdas de som fått de allra allvarligaste coronasymptomen. Nu har intensiveskötare slitit på för att rädda liv under pandemin i snart ett år. Hur ser vardagen ut bland andningsmaskiner och skyddsdräkter? Två sjukskötare berättar. Marcus Norrgård och Fanny Sjögård jobbar bägge på Mejlans intensivvårdsavdelning som sjukskötare. Norrgård har jobbat på avdelningen i tio år, medan Sjögård kom dit för ungefär ett och ett halvt år sedan.
I dagsläget vårdas både coronapatienter och andra patienter på samma avdelning, åtskilda från varandra. Coronapatienterna är inte längre en ny eller främmande grupp, vi har mer kunskap än för ett år sedan, säger Norrgård. Arbetet med coronapatienterna är tungt, eftersom man måste bära tung skyddsutrustning. I offentligheten har det funnits en oro för att platserna på intensiven tar slut.
Visst finns den oron också bland skötarna, säger Norrgård och Sjögård. Det är inte långt ifrån att det blir fullt, men än så länge har vi haft utrymme. Ledningen pratar om vad som ska göras ifall platserna inte räcker till. Till exempel kan de öppna en tillfällig intensivvårdsavdelning på Kirurgiska sjukhuset på nytt, säger Sjögård. Hon säger ändå att tekniken och utrymmena inte är det hon är orolig för.
I media har anonyma kolleger från avdelningen oroat sig för att patientsäkerheten liderdå många oerfarna skötare kommer till avdelningen. Det är sant att här finns många mindre erfarna skötare, och det kan absolut hur länge kommer hon att orka distriksläkaren ett hot mot säkerheten - men jag tror att vi i praktiken lyckats hantera det hotet, säger Norrgård.
Men än så länge har det alltid funnits erfarna skötare på plats som man kan fråga om råd. Det måste gå ganska långt, massor med patienter och väldigt få skötare, för att situationen ska bli farlig för patienterna, säger Sjögård.
Barnmorskan om tolvtimmarspassen: ”Hur länge kommer jag orka?”
Norrgård säger att de som varit längre på avdelningen, såsom han, har en utökad arbetsbörda. Det har varit ett tungt år för både Sjögård och Norrgård. De säger bägge att de just nu ändå orkar rätt bra. Jag nådde en punkt där jag konstaterade att nej - jag bara jobbar här.
Vårdpersonalen vid frontlinjen: ”Hur länge kommer vi orka?”
Jag orkade inte längre stressa och oroa mig så mycket. Nu försöker jag ta en dag i taget. Annars skulle jag inte orka, säger Sjögård. Det betyder väldigt mycket att få vara två dagar hemma och fast gå ut i skogen och grilla korv, säger Norrgård. Jag skulle orka bättre om jag bara jobbade om dagarna. Ibland påverkar situationen min sömn. Visst orkar jag alltid med jobbet, men ibland ligger jag bara på soffan och kollar teve sen när jag är ledig.
Arbetets påfrestning har fått Sjögård att överväga att söka andra jobb. Många av hennes kolleger har också gjort det.
Duktig flicka av Katarina Lundgren
Fast du jobbar 15 år i huset kanske du bara får euro mer i månaden, det är inte särskilt motiverande. Norrgård säger att han är trött och besviken på vissa av arbetsgivarens beslut, och säger att skötarna skulle behöva mer stöd därifrån. Han är även besviken på regeringen i fråga om hur diskussionen om ett coronatillägg hanterades i höst. Beslutsfattarna får heller inte höga poäng av Sjögård i den här kategorin.
Ett coronatillägg skulle ha varit okej, men det skulle kännas bättre ifall det fanns en plan för att höja våra löner i det långa loppet, inte bara lägga plåster på. Pratet om beredskapslagen och inskränkningar av sjukvårdspersonalens rättigheter gör också Norrgård orolig. Hellre morot än att piska hårdare. Samtidigt vill bägge skötarna tacka finländarna i allmänhet.
Trots allt ser Norrgård ljust på framtiden. Han hoppas också på att skötarnas status och lön kommer att stiga i framtiden. Jag hoppas att det här också kommer att synas i följande löneförhandlingar. Framtida vårdköer oroar ändå Norrgård. Sjögård säger att hon är pessimistisk angående cornan, och tror att samhället kan öppnas upp som normalt tidigast om ett år.