Blå toppning till
Blåmes Cyanistes caeruleus är en fågelart inom ordningen tättingar i familjen mesar.
Tunna blå linjen – Wikipedia
Den lilla fågeln är med sin blågula fjäderdräkt rätt enkel att känna igen och mycket vanlig i stora delar av Europa. Blåmesens blå toppning till är löv- och blandskogmen den återfinns också i parker och trädgårdar. Utöver Europa förekommer den i angränsande delar av Asien. Populationen i Nordafrika och på Kanarieöarna har tidigare kategoriserats som en underart till blåmesen, men betraktas idag oftast som den egna arten koboltmes.
Blåmesen föredrar animalisk föda, framför allt insekter och spindlar. Utanför häckningsperioden ökar betydelsen av frön och annan vegetabilisk föda. Blåmesen är påfallande skicklig i sitt sökande efter föda. Den kan klamra sig fast vid de yttersta grenarna på träd och även hänga upp och ner när den söker föda. Blåmesar häckar oftast i trädhål, men även fågelholkar. Huvudkonkurrent om häckningshål och vid födosök är den betydligt större talgoxen.
Blåmesen är en tätting som tillhör blå toppning till mesar. Tidigare placerades den i det stora släktet Parusmen numera delas detta släkte upp i ett antal släkten och blåmesen placeras i släktet Cyanistes. Den har därför det vetenskapliga namnet Cyanistes caeruleus. Blåmesen är nära besläktad med azurmesen som har sin utbredning öster om blåmesen.
Dessa båda arter hybridiserar i Europeiska Ryssland där de båda taxonen möts. Denna hybridform kallas C. Vissa auktoriteter delade tidigare upp blåmesen i så mycket som ett femtontal underarter. De två arterna är blåmes med nio underarter som häckar i Europa och västra Asienoch koboltmes som häckar på Kanarieöarna och i nordvästra Afrika.
Med denna uppdelning utgör blåmesen en systerart till azurmesen, och dessa båda bildar tillsammans en systergrupp till koboltmesen. Se vidare Underarternas utbredning och morfologiska olikheter. Blåmesen är en liten mes med ett runt huvud som liksom sitter nedtryckt på kroppen så att den ger ett halslöst intryck. Den är mellan 10,5 och 12 cm lång, [ 6 ] har ett vingspann på 18 till 20 cm och väger cirka 11 gram.
Halsduk, , blå, Strl: Onesize, Akryl
Den är betydligt mindre än talgoxen. De ljusblå delarna av fjäderdräkten på huvudet och ovansidan förekommer inte hos någon annan tätting i Mellaneuropa vilket gör den rätt enkel att artbestämma. Dess bröst, buk och undergump är ljusgul. Den har en mörkblå ögonmask och hjässan är blå. Fjädrarna i hjässområdet kan resas till en låg, trubbig tofs.
Den har en mörkblå krage som sträcker sig runt hela huvudet. Den mörkt hornbruna näbben är jämfört med de besläktade arternas kort och hög. Regnbågshinnan är brun, fötterna är mörkt blågrå och klorna grå. Fjäderdräkten hos nominatformen av blåmes har ett mycket typiskt mönster, som blå toppning till frånvaron av svarta fjäderpartier tycks mindre kontrastrikt än hos de övriga underarterna.
Pannan är vit från näbbroten till främre ögonvrån och övergår på ovansidan i den karakteristiska ljusblå hättan. Från näbbroten sträcker sig ett smalt, svart ögonbrynsstreck till det mörkblå nackbandet, som avgränsas från den ljusblå hjässan av ett vitt streck.
Bacopa Snöflinga "Blutopia" F1 5 frö
De likaså vita kinderna avgränsas framtill av en svart strupfläck och åt bröstet av en svartblå halsring. Ryggen och axlarna är dovt grönaktiga, där färgtonen varierar mellan de olika underarterna. Övergumpen är gråblå. De ljusblå stjärtfjädrarna är vid fjäderspolen i regel mycket mörka och har delvis en vit kant eller rand. Bröst, sidor och buksidor är lysande gula, men fjäderfärgningen kan variera mycket starkt mellan individer.
Topsning – Wikipedia
På mitten av undersidan finns ett svart längsstreck, som dock ibland kan vara täckt av de omgivande gula fjädrarna. Vingarna är på ovansidan blå med ett vitt vingband, medan de enskilda hand- och armpennorna är flerfärgade. Blåmesar med avvikande färgning är ytterst sällsynta. Blåmesens fjäderdräkt påvisar ett mycket utpräglat och för det mänskliga ögat osynligt dräktmönster i det ultravioletta spektrumet.