Frigående höns med tillgång till utevistelse
Mer utrymme i hönshusen och möjlighet till utevistelse i ekologisk äggproduktion ger hönsen möjligheter att utföra viktiga beteenden och förekomsten av skadliga beteenden som till exempel fjäderhackning och kannibalism kan minska. Fjäderhackning är dock ett av de största problemen både bland ekologiska och konventionella höns. Andra djurvälfärdsproblem är olika parasitinfektioner men inga tydliga skillnader har noterats mellan ekologiska och konventionella produktionssystem.
I ekologisk kycklingproduktion i Sverige används idag långsamväxande hybrider. Långsamväxande kycklingar har en bredare beteenderepertoar och utnyttjar utomhusytorna bättre än medel- och snabbväxande kycklingar. De har också färre fotskador och lägre dödlighet än kycklingar i konventionell produktion. Tidigare användes samma raser som i konventionell produktion där uppfödningstiden är betydligt kortare.
UTEHÖNSÄGG
Den längre uppfödningstiden i ekologisk produktion medförde mycket tunga djur och betydande djurvälfärdsproblem med bland annat ökad dödlighet. För att öka välfärden hos ekologiska värphöns har de mer utrymme i hönshusen än konventionella höns och de har också möjlighet till utevistelse.
Inom konventionell äggproduktion används ofta flervåningssystem med hög djurtäthet för frigående höns inomhus. Hönsen i ekologisk produktion har därmed större möjlighet att utföra viktiga artspecifika beteenden. Exempelvis utför de i större utsträckning beteenden som att sandbada och sköta fjäderdräkten, och de uppvisar färre aggressiva beteenden och lägre stressnivåer [Ref ].
Förekomst av skadliga beteenden som till exempel fjäderhackning och kannibalism kan därmed minska [Ref ] [Ref ]. Men flera andra faktorer påverkar också förekomsten av dessa skadliga beteenden, såsom genetiska faktorer, brister i utfodringen eller felaktig uppfödningen av unghönsen. Fjäderhackning är, trots mer utrymme och utevistelse för ekologiska höns, ett av de största problemen i värphönsflockar, både i ekologisk och i konventionell produktion, och orsakerna bakom fjäderplockning är inte helt klarlagda.
Fjäderplockning bland ekologiska höns i Sverige bedöms till och med vara större än i konventionell produktion, vilket kan orsakas av en obalans i fodret, framförallt i relation till proteininnehållet [Ref ].
Skötsel och stallmiljö för fjäderfän
Det kan vara svårt att få fram ett ekologiskt foder med tillräckligt innehåll av högvärdigt protein, det vill säga med tillräckligt höga nivåer av vissa aminosyror. Syntetiska aminosyror används i konventionell produktion för att nå en optimal proteinkvalitet, men dessa får inte tillsättas i ekologiskt foder. Forskning har visat att bland höns som fick foder med god proteinkvalitet och även tillgång till grovfoder, minskade problemen med fjäderhackning och således kan det förbättra djurens välfärd [Ref ].
Utevistelse förbättrar hönsens fot- och benhälsa, vilket märks genom exempelvis lägre förekomst av benfrakturer [Ref ] [Ref ]. De viktigaste tarmparasiterna hos värphöns är rundmaskar som spolmask och blindtarmsmask [Ref ]. Infektion med denna typ av parasiter förknippas med ökad dödlighet i ekologisk äggproduktion och förr ansågs utevistelse öka risken för detta bland värphöns.
Genom kontrollåtgärder kan man sänka nivån och nyare forskning styrker att det inte är någon skillnad i förekomsten av spolmask mellan höns frigående höns med tillgång till utevistelse system för frigående höns inomhus och ekologiska höns [Ref ] [Ref ]. I en studie där man utvärderat olika skötselrelaterade riskfaktorer, såg man att hönor som har mer tillgång till att vara ute hade lägre förekomst av spolmask [Ref ].
Avsaknad av en hygienbarriär för de som sköter djuren vid ingången till stallet är en riskfaktor för ökad smittspridning, och detta tyder på att parasitinfektioner snarare sprids genom att människor tar in smittan till djuren och att den sprids från gård till gård, och mellan avdelningar, än det sker en spridning från vilda fåglar när hönsen vistas ute. Inte heller verkar spridning utomhus från tidigare flockar vara ett stort problem [Ref ].
Det röda hönskvalstret är en mycket vanlig blodsugande hudparasit bland värphöns i Europa, och den är vanligare i flockar med frigående höns än bland höns i inredda burar [Ref ]. Eftersom parasitinfektionen huvudsakligen beror på stallinredning och skötsel av inomhusutrymmen kvalstren lever och lägger ägg i trädetaljer i inredningenär risken troligen inte större för hönor i ekologisk produktion än andra höns.
Kvalstren trivs inte i kalla miljöer vilket gör att de inte trivs i hönsens utomhusområden. Kycklingar på ekologiska gårdar i Sverige är idag alltid långsamväxande hybrider korsning mellan olika raser. Att använda dessa ger bättre förutsättningar för djuren att anpassa sig till systemet och den längre uppfödningstiden som ekologisk produktion bland annat innebär. Det kan ge en bättre välfärd vilket ekologisk produktion strävar efter.
I de nordiska länderna användes, fram tilli stor utsträckning samma snabbväxande hybrider som vid konventionell slaktkycklingproduktion i ekologisk uppfödning.
Östgötaägg
I konventionella system slaktas de efter fyra till sex veckor. Att föda upp dem under den längre tid som de ekologiska reglerna kräver, i mer än 70 dagar, ökade risken för att man måste avliva kycklingar på grund av benproblem i samband med den snabba tillväxten [Ref ]med högre dödlighet som följd [Ref ]. Sambandet mellan produktionsformen och vilken hybrid som används, är väl undersökt, och detta har lett till att dessa fågeltyper inte längre används i Sverige i ekologisk slaktkycklingproduktion, och vanligen inte "frigående höns med tillgång till utevistelse" i ekologiska besättningar i Norden.
De långsamväxande hybriderna är aktivare, står upp mer och sitter på sittpinnarna oftare jämfört med de snabbväxande hybriderna som sitter mer still och äter och dricker oftare [Ref ]. Forskning har också visat en större variation i beteenderepertoaren hos långsamväxande fåglar och att de utnyttjar hela betet utomhus jämfört med medellångsam- och snabbväxande fåglar.
Studier har dock visat att de långsamväxande slaktkycklingarna behövde en mer varierad miljö med till exempel fler möjligheter att vila i en upphöjd position än bara sittpinnar för att säkerställa en acceptabel välfärd och hälsa. Värphöns föredrar i mycket högre utsträckning sittpinnar än dessa kycklingar [Ref ]. Långsamväxande hybrider har setts reagera mindre på stress och har även bättre befjädring av alla kroppsdelar och färre skador på fötter och hud över bröstet [Ref ].
Utevistelse och större ytor kan leda till bättre fot- och benhälsa hos slaktkycklingar. Något man sett är att hudinflammation på fotdynan Foot Pad Dermatitis, FPD är mindre vanligt hos kycklingar i ekologiska system med utevistelse jämfört med konventionella inomhussystem [Ref ] [Ref ]. Detta beror troligtvis på att inhysningen är annorlunda, både vad gäller underlaget och ytan per djur, vilket gör att gödselmängden blir mindre per ytenhet.